Bror Armand

 

Min tanke idag är att skriva om mål. Målsättningar och utmaningar vi sätter för oss själva. Jag själv har lite problem med att sätta mål och verkligen känna att jag uppnått något. Som nu till exempel. Vi närmar oss tre veckors bloggande. Hade jag inte fått upp det i huvudet nu när jag nämde mål hade jag aldrig ens resonerat runt det. Helt sjukt att jag klarat snart tre veckors bloggande utan att missa ett inlägg. Förra veckan nämde jag att jag har ett möte med två vänner varje tisdag. Idag var en sån dag och jag fortsätter att skriva upp på mitt veckomål tills nästa vecka att jag ska skriva alla inlägg i bloggen. Att jag inte ska missa ett ända! Jag har lovat dig som läser att jag ska klara av det. Det var en viktig commitment som jag håller hårt på. Jag kan vara dålig när det gäller planering så ibland ligger inläggen så här på kvällen. Men jag känner att det inte gör nått. Än så länge i alla fall. För nån gång ska jag ha mer struktur och ännu mer disciplin. Men nu till inläggets huvud innehåll!

 

 

 

 

Äsch. Kanske inte tvång men ni förstår vad jag menar. Det som man måste göra på grund av att de kanske är ditt jobb, eller rent av ingen annan som gör det. Det är ditt ansvar. På den andra sidan hittar vi personliga mål och jag ska självklart utveckla lite. Med personliga mål menar jag det som man sätter upp för sig själv. Det du säger till dig själv; det här ska jag göra. Till exempel börja med träningen. Ah då kanske du kör i 3 veckor och sen dalar du och de blir bara pannkaka av allt. Igen. Du lägger på dig allt fett. Igen. Ååå så var man på noll igen. Jag har varit med om det flera gånger och vill nu tänka lite runt det här. Och då menar jag inte specifikt träningen utan just dem målen mot dom som finns på jobbet. 

 

 

 

 

 

Varför är personliga mål så mycket jobbigare att genomföra än de mer tvångsaktiga målen? Är det för att någon förväntar sig att det ska vara klart en viss tid och då blir viktigare? Men ska inte ens egen hälsa vara viktigare än något jobb i hela världen? Fast man mår inte dåligt av att vara lite fet eller hur?

 

Jag tror alla människor, smala eller stora behöver vara aktiva. Det tror jag inte jag är ensam om att tycka. Vissa kan hävda att man inte ska döma personer som är överviktiga, och det köper jag. Man ska inte vara elak. Det leder ingen vart. Men alla överviktiga måste hitta något som driver mot fysisk aktivitet. Med över 50% av sveriges befolkning överviktiga är detta ett stort problem. Jag tror vi vill ha resultat. Vi vill se resultat och det är snabbt! Annars tappar vi intresse. Jag tror vi behöver en bättre planering och målsättning. Vi behöver lära oss inse våra framgångar och fira dom. Låta oss bli glada för mindre. Jag tror att vi sitter med sjukt höga förväntningar på oss och tror att våra framsteg inte är viktiga nog. Men varje individs steg är lika viktiga. Oavsett om du tar en promenad i veckan. Slå ut det på en månad då. Var det bättre än föregående månad? Ja! Då så! Lär dig se det som ett framsteg! Öka nu till nästa månad! 

 

Jag tror allt har med våra mål att göra. Sätter vi inte upp rimliga mål från början och håller oss till det ordentligt så fallerar det. Och då menar jag även att göra mer än dina mål. Nej! Håll dig till det du sagt och inget mer. När du har dom sakerna i blodet eller när du känner att du inte får nått motstånd så tar du nästa steg. Så min grundtanke är att personliga mål är svårare för att delvis vi är som vi är. Alltså svenskar. Vi firar inte lika mycket som amerikaner exempelvis. Vi är lite försynta och känner "Inte kan väll jag vara glad för att jag har gjorde det där. han har ju gjort 5x så mycket. Mitt mål känns inte viktigt.". Vi måste se till att bli bättre på att visa glädje! Vi är väldigt långt bak där. Jag är inkluderad definitivt. 

 

 

 

 

 

 

Men varför sköter vi oss på jobbet? Jo, vi har såklart en press. Du byter ju pengar mot att du gör det du ska. Du byter din tid mot pengar och för de pengarna ska dem ha valuta. Det måste vara en win win. Oftast känns det som en win lose för att vi som anställda inte alltid känner oss som vinnare. Men du får pengarna och du utför deras jobb. Men är det verkligen bara pengarna som får oss att bli mer motiverade? Är det kanske förväntningar på att vi ska göra nått? Att inte bara vi vet om vad som ska ske utan chefen förväntar sig att du har gjort jobbet och annars så får du lite skit? Kan det ligga nått i det? Självklart. Men hur får vi över den biten i vårat personliga träningsmål?

 

Man kan göra det på olika sätt. Ett sätt som jag testat är att annonsera det till världen. Det kan vara genom facebook till exempel. För gör det inte bara till en liten grupp typ dina närmsta vänner. Det kan fungera men risken är att det blir för litet. Så stort som möjligt. Den här bloggen är ett exempel på hur den effekten fungerade. Jag tror den metoden är bra och vill gärna att du provar den om du har svårt med att sätta mål för dig själv.

 

Man kan självklart göra på många sätt. Jag vill gärna att du delar dina tips runt det här. Har du nått knep som får dig att klara dig bättre än andra? Gör du det viktigare på ett annat sätt? Berätta om det i kommentarerna! Skriv för tusan! Inget kan gå fel ändå! 

 

 

 

 

 

Jag tror man måste ta till med något knep. Att sätta mål är ett tips jag tror många faktiskt missar. Följa upp på målen och ha avstämning med sig själv där man går igenom vilka framsteg man gjort och hur man ska bli ännu bättre. Lite som ett one2one möte på jobbet om du nån gång har haft sånna med din chef. Det kan vara super nyttigt att implementera i sitt privatliv. Ta mål och uppföljning som ett exempel. Det måste vara det bästa tipset arbetslivet kan ge det privata. Men är det många som följer det? Jag tror inte det. Jag tror många behöver göra det. Jag inkluderad!

 

 

Jag ska ta och avsluta dagens inlägg med en fråga. Eller en uppmaning snarare.

 

 

 

 

Vi ska lära oss av våra misstag och försöka reflektera över resultatet och vad vi kan ha gjort bättre. Men fokusera för tusan på det bra också. Vi kan inte bara tycka att saker ska förbättras. Vi får faktiskt ta och titta på oss själva och ge oss en jävla komplimang.

 

För att vi är förjävla bra ändå!

 

 

Tack för den här Tisdagen! <3